Som vanligt gick det trögt i början.
Redan 1941 öppnade Konsum Stockholm sin första så kallade självbetjäningsbutik. I butiken som låg i korsningen Odengatan och Roslagsgatan kunde man själv ta för sig av varorna på hyllorna och sen betala i kassan.
Under resten av 1940-talet fortsatte fler handlare ställa om sina butiker till den nya metoden att handla men det gick nog långsamt. Ännu i slutet av årtiondet visar bilder på skyltar med uppmaningen ovanför varorna: plocka själv, betala i kassan.
"Nu och Då" är ett populärt sätt att visa hur miljöer har förändrats. De riktigt duktiga är väldigt noga med att hitta den exakta vinkeln där ursprungsbilden är tagen. Ibland har det hänt mycket sedan då-bilden togs och ibland är det överraskande sig likt.
I det som nu kallas Kastanjegården i Hökarängen i södra Stockholm ligger ett före detta centrum. Faktiskt ett av de första småcentrum som byggdes i samband med att tunnelbanan byggdes ut. I den avlånga tegelbyggnaden inrymdes bageriet Tre Kringlor, en tobaksaffär och en livsmedelsbutik som hette Stockholms självköp.
Bra namn för övrigt som verkligen förklarade att man själv valde och köpte varorna i butiken och inte över disk som förr. Bilderna i bildspelet visar på många intressanta detaljer och hur interiören såg ut i den väldigt tidstypiska affären. Året är 1949.
Jag bestämde mig en dag för att försöka hitta huset i Hökarängen.
Som utflyttad Stockholmare har jag tappat orienteringen i storstan och det tog ett tag innan jag kunde hitta huset. Jag tycker miljön och huset inte ändrat sig särskilt mycket på utsidan. Men på insidan huserade numera ett bageri. Ett populärt sådant av döma av hur mycket folk som handlade och åt i deras kaférestaurang.
Vilhelmina Winter Weekend
Så kallas den vinterfest som anordnas varje år i Vilhelmina i södra Lappland. Imorgon den 8 februari startar den och allt är färdigbyggt. Ja för man bygger varje år upp en kyrka av isblock. Isblock som hämtas från Siksjön i Siksjönäs där jag bor. Nästan varje år vigs ett brudpar i iskyrkan och det är en sevärdhet som många åker för att se på.
Det är också tradition att tävla i att sitta på en isstolpe. Ett gäng frivilliga anmäler sig varje år att delta och man sitter på stolpen dag och natt nästan utan avbrott och meningen är att det till slut ska sitta bara en segrare kvar.
Det händer dock nästan alltid bara när det är riktigt kallt och när jag ser väderprognosen så undrar jag inte om det kommer bli många av deltagarna som kommer sitta kvar till slutet och dela på vinstpengarna.
Isstolparna och iskyrkan kommer smälta och försvinna framåt vårkanten. På bilderna syns iskyrkan och stolparna med det klassiska Stenmans konditori i bakgrunden.
I tidningen Filmjournalen
Jag fastade för en bild jag såg publicerad på skådespelerskan och författaren Birgit Tengroth. Ja det var inte så svårt för den publicerades på tidningens omslag nr 39 1948. Man skulle kunna tro att det är en färgbild. Trycket lämnar mycket att önska men var nog det bästa som gick att åstadkomma med den tidens tryckteknik.
Men det är en svartvit bild ursprungligen. Jag hittade originalnegativet och det är som många av Kristofferssons originalbilder i gott skick. Det är många faktorer som spelar in som avgör hur länge ett negativ eller ett fotografi håller sig. Det viktigaste är att filmen som användes inte tillhörde den kategori som man nu upptäckt hade väldigt dåliga lagringsegenskaper. Det är också oerhört viktigt hur framkallningen gjordes. Sen tillkommer alla händelser som skulle kunna åsamka skador och slitage på negativen.
Många gånger så är jag den första att hantera negativen sedan fotografen höll i dom själv. Det är absolut bäst. Ämnet är föremål för en hel avhandling men det tar vi en annan gång.
Birgit Tengroth som i början av sin filmkarriär kallades stjärnskott blev till slut mätt på skådespeleriet. Hon var mycket bildad och hade andra intressen. Hon blev med tiden en hyllad journalist och författare. Jag får anledning att återkomma med en längre artikel om henne.
En osminkad och vacker bild på henne och jag är säker på att hon valde själv att bli fotograferad på det viset. Hon var i den tidens artiklar beskriven som "Impulsiv, frän och kvick, inte alls som en skådespelerska". Hon avled 1983 och blev 68 år.
Jag har skrivit nyhetsbrevet själv och har inte använt AI.
Trevlig helg!