Kungsgatan nuvarande Hötorgets tunnelbanestation 1952 - Premium poster med matt papper

Hötorgets tunnelbanestation, ursprungligen kallad Kungsgatan, är en av Stockholms äldsta tunnelbanestationer och invigdes den 26 oktober 1952 som en del av den första etappen av Stockholms tunnelbanenät. Stationen var en viktig del av sträckan mellan Hötorget och Vällingby, som markerade en betydande expansion av kollektivtrafiken i Stockholm för att möta stadens växande befolkning och urbanisering under efterkrigstiden. Redan 1941 hade beslut fattats om att bygga tunnelbana i Stockholm, men det var först på 1950-talet som systemet började ta form. Hötorget blev en central knutpunkt på den gröna linjen, som då kopplade innerstaden med de nya förorterna i väster. Invigningen av sträckan Hötorget–Vällingby var en milstolpe, då den möjliggjorde snabb och effektiv transport till den nya ABC-staden (Arbete, Bostad, Centrum) i Vällingby, en symbol för den moderna stadsplaneringen.

Vid invigningen 1952 trafikerades Hötorget av den gröna linjen, specifikt sträckan Hötorget–Vällingby, som då var en del av det som kallades Hässelbybanan. Denna linje byggdes delvis på en tidigare spårvägslinje som anpassades för tunnelbanetåg, utan vägkorsningar, och sträckan gick i en tunnel från Hötorget via Odenplan och vidare till Vällingby. År 1957 kopplades denna linje samman med sträckan Slussen–Hökarängen via T-Centralen och Gamla stan, vilket fullbordade den gröna linjens första sammanhängande sträckning genom centrala Stockholm. Vid denna tidpunkt var Hötorget en av de centrala stationerna i det växande tunnelbanenätet och betjänade både innerstadsbor och pendlare från de västra förorterna.

Hötorgets station är en underjordisk station byggd med den så kallade "cut and cover"-metoden, en teknik som var vanlig under 1950-talets tunnelbanebyggen i Stockholm. Denna metod innebar att gator grävdes upp, en betongtunnel konstruerades med spår, plattformar och tekniska installationer, varefter gatan återfylldes. För Hötorgets del byggdes tunneln under Sveavägen, vilket krävde omfattande arbete och orsakade störningar i stadstrafiken. Stationen ligger relativt nära markytan, vilket är typiskt för de tidiga underjordiska stationerna, och dess konstruktion präglades av en enkel, funktionell design. Byggprocessen dokumenterades bland annat i en film om tunnelbanebygget mellan Hötorget och Fridhemsplan, där man beskrev hur en halv miljon kakelplattor användes för att klä stationerna längs denna sträcka.

Hötorgets station är en typisk 1950-talsstation, kännetecknad av sin enkla och funktionella arkitektur. Stationen är klädd med kvadratiskt, svagt blåtonat kakel, ofta beskrivet som "badrumsstil", vilket var standard för de tidiga underjordiska stationerna i Stockholm. Detta kakel, tillsammans med stationens blå pelare, ger en tidstypisk 1950-talsatmosfär som till stor del har bevarats. Arkitektoniskt sett följer Hötorget en enhetlig design som präglade de tidiga stationerna, med fokus på funktionalitet snarare än estetiska utsmyckningar. Arkitekten för stationen är inte specifikt namngiven i tillgängliga källor, men Holger Blom, som ritade de första underjordiska stationerna som Skanstull och Medborgarplatsen, kan ha haft inflytande över den tidiga tunnelbaneutformningen. Stationens originalskyltar och papperskorgar från 1950-talet är också bevarade, vilket bidrar till dess historiska karaktär.

När Hötorget invigdes 1952 saknade stationen konstnärlig utsmyckning, vilket var typiskt för de tidigaste tunnelbanestationerna. Det var först på 1950-talet, efter debatter och motioner i Stockholms kommunfullmäktige, som konst började integreras i tunnelbanan. För Hötorgets del dröjde det ända till 1998 innan stationen fick sin konstnärliga gestaltning. Konstnären Gun Gordillo skapade då ett verk bestående av 103 vita neonslingor i taket, som löper i olika plan och ger stationen ett modernt och dynamiskt uttryck. Detta konstverk kontrasterar mot det annars enkla kaklet och förstärker stationens 1950-talskaraktär utan att störa dess ursprungliga estetik. Neonslingorna är diskreta men effektfulla och har blivit ett kännetecken för stationen. Inga andra konstnärer eller ytterligare konstverk nämns specifikt för Hötorget, vilket gör stationen mindre utsmyckad jämfört med senare stationer som T-Centralen eller Solna Centrum.

Hötorgets tunnelbanestation är en viktig del av Stockholms tunnelbanehistoria, invigd 1952 som en del av den gröna linjen mellan Hötorget och Vällingby. Hötorget är inte bara en transportknutpunkt utan också ett exempel på hur Stockholms tunnelbana utvecklades från enkla begynnelser till att bli världens längsta konstutställning.