Den 8 maj 1940 gick Ulla Billquist in i en inspelningsstudio i Stockholm för att sätta sin röst till en melodi som skulle komma att bli en av Sveriges mest älskade och ikoniska sånger: "Min soldat".
Denna inspelning, som markerade hennes första för skivbolaget Sonora, blev inte bara en milstolpe i hennes karriär utan också en symbol för Sveriges beredskapsår under andra världskriget.
Ulla Billquist och krigets skugga
Ulla Billquist, född 1907 i Eslöv, var vid 1940 redan en etablerad artist i Sverige. Med sin varma, uttrycksfulla röst och sin förmåga att förmedla känslor hade hon charmat publiken genom revyer, folkparker och grammofoninspelningar sedan slutet av 1920-talet. Under 1930-talet hade hon gjort sig ett namn med hits som "Köp rosor monsieur" och etablerat sig som en av landets främsta schlagerstjärnor. Men det var under krigsåren, när Sverige stod i beredskap och osäkerheten präglade samhället, som hon skulle nå sin absoluta höjdpunkt.
Våren 1940 präglades av en spänd stämning. Andra världskriget rasade i Europa, och Sverige hade mobiliserat sina trupper för att skydda neutraliteten. Många svenska män låg inkallade i beredskapsläger, och på hemmaplan försökte artisterna hålla modet uppe. Revyn "Det kommer en vår" på Folkan i Stockholm, där sången "Min soldat" först framfördes av Naemi Briese, fångade tidsandan. Sången, skriven av Nils Perne under pseudonymen "Jokern", berättade om en kvinna som längtade efter sin fästman, en soldat "någonstans i Sverige". Texten var både humoristisk och rörande, med en blandning av vardagliga detaljer – som soldatens illasittande uniform – och djup lojalitet och kärlek.
Flytten till Sonora och ett unikt kontrakt
Inför inspelningen av "Min soldat" hade Ulla Billquist precis genomgått en viktig förändring i sin karriär. Nils Perne, som inte bara skrev sången utan också var en inflytelserik person i musikbranschen, övertalade henne att lämna skivbolaget Columbia för Sonora. Detta var ett stort steg, och Billquist skrev på ett kontrakt som var banbrytande för sin tid. Som den första artisten i Sverige anställdes hon av Sonora med en fast månadslön på 700 kronor – motsvarande drygt 20 000 kronor i dagens penningvärde (2024). Detta var det mest förmånliga kontraktet en kvinnlig artist hade erbjudits i Sverige, och troligen var det bara Sven-Olof Sandberg som hade ett bättre avtal vid denna tid. Kontraktet gav henne ekonomisk stabilitet, men det speglade också hennes enorma popularitet och Sonoras tro på hennes potential.
Inspelningen den 8 maj 1940
Själva inspelningen ägde rum i en studio i Stockholm, och det var en dag fylld av förväntan. "Min soldat" var en av de första låtarna Billquist spelade in för Sonora, och det var tydligt att både hon och skivbolaget såg potentialen i melodin. Orkestern leddes av Sven Arefeldt, som också stod för arrangemanget. Arefeldts arbete gav sången en varm, medryckande ton som balanserade textens melankoli med en lättsam, hoppfull känsla. Orkestern bestod av professionella musiker, och inspelningen gjordes på 78-varvs stenkaka, den tidens dominerande format för musik.
Billquists sånginsats var avgörande för låtens framgång. Hennes röst, som utvecklats genom regelbundna lektioner hos professor Ragnar Hultén, hade en unik förmåga att förmedla både styrka och sårbarhet. I "Min soldat" sjöng hon med en innerlighet som gjorde att lyssnarna kunde känna kvinnan i sångens längtan och stolthet. Texten, med rader som "Hans skor är för stora och hans mössa för trång, hans byxor för smala och hans rock är för lång. Men det gör detsamma, för han är min soldat, någonstans i Sverige", fick liv genom hennes tolkning. Hon gav orden en personlig prägel, som om hon själv stod vid stationen och vinkade av sin älskade.
Inspelningen resulterade i skivan med katalognummer Sonora 3630, som först gavs ut i juni 1940 som B-sida till "Vi gå fram, fram, fram". Redan i juli samma år släpptes den som A-sida med "Blommornas torg" som B-sida, vilket visar hur snabbt skivbolaget insåg låtens potential. Senare flyttades den till katalognummer 3654, men det var den ursprungliga inspelningen från 8 maj som blev den definitiva versionen.
När "Min soldat" släpptes blev den en omedelbar succé. Sången träffade rakt i hjärtat hos en publik som levde med krigets osäkerhet. För soldaterna i beredskapstjänst blev Billquists röst en påminnelse om hemmet, och för dem som var kvar hemma speglade sången deras känslor av saknad och hopp. Skivan sålde över 50 000 exemplar i Sverige – en enorm siffra för tiden – och nådde miljontals lyssnare internationellt, särskilt efter att den fått engelsk text som "The Shrine of St. Cecilia", inspelad av bland andra The Andrews Sisters.
Någonstans i Sverige
Billquist själv blev en symbol för beredskapstiden. Som ledande beredskapsartist reste hon land och rike runt för att uppträda för soldaterna, ofta under ledning av Folke Bernadotte, som organiserade dessa framträdanden. Hennes framträdanden, där "Min soldat" ofta var höjdpunkten, gav tröst och mod till tusentals män i fält. Sången blev så starkt förknippad med krigsåren att den 1973 användes som ledmotiv i TV-serien "Någonstans i Sverige", vilket gav den en ny våg av popularitet.
Det som gjorde Billquists tolkning av "Min soldat" så speciell var hennes förmåga att välja sånger som speglade hennes egna känslor och tankar. Även om hon ibland gjorde eftergifter för skivbolagens önskemål om kommersiella hits, var hennes repertoar ofta präglad av en konstnärlig vilja. Alice Babs, som arbetade med Billquist i radiostudion, jämförde hennes sångkonst med den portugisiska fadosångerskan Amália Rodrigues, vilket säger något om den emotionella djupet i hennes framträdanden.
Samtidigt var Billquists privatliv komplicerat. Hon var gift tre gånger och levde, enligt senare dokumentärer som "När molnen skingras" (2016), ett dubbelliv där hon hade relationer med kvinnor – något som var tabubelagt och olagligt i Sverige fram till 1944. Hennes personliga strider kan ha bidragit till den känsla av sårbarhet som genomsyrar hennes tolkning av "Min soldat". För många lyssnare kändes det som att hon sjöng direkt till dem, kanske för att hon själv bar på en djup förståelse för längtan och uppoffring.
Sången lever kvar
Inspelningen av "Min soldat" den 8 maj 1940 var inte bara en musikalisk prestation utan också ett kulturellt ögonblick som fångade Sveriges själ under en svår tid. Ulla Billquists röst blev en tröst för en nation i beredskap, och sången lever kvar som en påminnelse om mod, kärlek och gemenskap. Trots hennes tragiska död 1946, endast 38 år gammal, har hennes inspelning av "Min soldat" förblivit tidlös. Den är en klassiker som fortfarande berör, inte minst för att den bär på berättelsen om en kvinna som, med sin röst, gav hopp till ett folk i skuggan av kriget.