Tänk dig 1940-talet: ur radion sprakar swingmusik, och i svenska hem börjar en ny, futuristisk pryl göra entré – en magisk ljusmaskin som lovar att ge dig en solkysst hy mitt i vintern!
Men vad kallade man egentligen denna solbrännebringande uppfinning? Jo, på den tiden var det ultraviolettlampan eller kvartslampan som stod i centrum, och ibland kunde den få det lite mer poetiska namnet sollampa.
Låt oss ta en tidsresa och kika närmare på detta glödande fenomen!
På 40-talet var det inte tal om moderna solarier med liggande glasbäddar och inbyggda fläktar. Nej, nej, det här var en tid då tekniken var råare, charmigare och kanske lite mer... äventyrlig. Kvartslampan var stjärnan i showen. Namnet kom från kvartsglaset i lampan, som klarade de höga temperaturerna och släppte igenom de där mystiska ultravioletta strålarna som kunde trolla fram en bränna – eller, om man inte passade sig, en hud röd som en kokt kräfta. Man satte sig framför den här apparaten, ofta en klumpig sak med en aura av vetenskaplig mystik, och lät strålarna göra sitt jobb. Det var lite som att ha en egen sol på bordet, fast utan palmer och strandvågor.
Att kalla den för en sollampa var inte heller helt fel. Namnet fångade drömmen om att fånga solens magi, även om vintern utanför fönstret bjöd på snöstorm och minusgrader. Men det var inte bara solbränna folk var ute efter. Kvartslampor användes också för ljusterapi och till och med för att behandla allt från vintertrötthet till diverse åkommor – det var en tid då UV-ljus sågs som en mirakelkur för det mesta! Doktorn kunde ordinera en stund framför lampan som om det vore penicillin, och i hemmet blev det en statussymbol att äga en sådan modern mojäng.
Men det var inte utan risker. Ingen hade ju hört talas om SPF 50 på den tiden, och instruktionerna var inte alltid kristallklara. Satt man för länge kunde man lätt gå från "Riviera-chic" till "nyss uppstigen ur en gryta". Ändå var fascinationen total – här hade man en apparat som kunde lura huden att tro att man precis kommit hem från Medelhavet, även om det närmaste man kommit var en tur till badhuset i grannstaden.
Så nästa gång du hör ordet solarium och tänker på dagens högteknologiska brun-utan-sol-maskiner, ge en tanke till 1940-talets pionjärer. Med sina kvartslampor och sollampor banade de väg för solbrännedrömmen, en glöd i taget – och kanske med en och annan fnissig miss i processen. För vem kunde motstå att låta sig strålas till en gyllene hy, när vintern kändes evig och sommaren bara var ett blekt minne?