Lill-Babs och Carl-Gustaf Lindstedt i Svenska Floyd 1961 - Premium poster med matt papper

Lill-Babs och Carl-Gustaf Lindstedt i Svenska Floyd – En komisk knockout från 1961

Året är 1961, och den svenska filmscenen bjuder på en riktig publikfavorit: Svenska Floyd, en sprudlande komedi där två av tidens mest älskade stjärnor, Lill-Babs och Carl-Gustaf Lindstedt, briljerar i huvudrollerna. Med regi av Börje Nyberg och ett manus skrivet av Lindstedt själv tillsammans med Rune Moberg, blir filmen en av årets mest omtalade – och det är inte svårt att förstå varför.

I Svenska Floyd får vi följa den något naive men godhjärtade boxaren Flosse, spelad av Carl-Gustaf Lindstedt, som går under smeknamnet "Svenska Floyd" från Nockeby. Flosse drömmer om att bli världsmästare och reser till Rom för att utmana om världstiteln i boxning. Väl där möter han den färgstarka nattklubbssångerskan Lollo Fillipini, gestaltad av Lill-Babs, som med sin charm och sångröst genast fångar hans hjärta. Vad som följer är en virvelvind av romantiska förvecklingar, missförstånd och humoristiska boxningsmatcher, allt kryddat med en rejäl dos 60-talsenergi. Filmen bjuder på både skratt och värme, och det är tydligt att Lindstedt och Lill-Babs trivs i varandras sällskap.

Lill-Babs, eller Barbro Svensson som hon egentligen hette, var redan en av Sveriges mest folkkära artister när Svenska Floyd hade premiär. I rollen som Lollo Fillipini får hon visa upp både sin sångtalang och sin komiska tajming. Lollo är en "pangbrallis" – en självsäker och glamorös kvinna som vet vad hon vill. En av filmens höjdpunkter är när Lill-Babs sjunger låten "En tuff brud i lyxförpackning", skriven av Simon Brehm, Sven Paddock och Gösta Stevens. Med sin sprudlande energi och charmiga framtoning gör hon Lollo till en karaktär som publiken inte kan låta bli att älska. Det är också värt att notera att inspelningen delvis ägde rum i Cannes, där Lill-Babs passade på att spela in en reklamfilm för Lux-tvål vid sidan av – en typisk Lill-Babs-multitasking!

Carl-Gustaf Lindstedt, en av Sveriges mest mångsidiga komiker vid den här tiden, är perfekt i rollen som Flosse. Med sin bakgrund i revyer och crazyhumor – inte minst från Casinoteatern och hans egen teater Nöjeskatten – tar han med sig en naturlig komisk tajming till filmen. Flosse är en klassisk underdog: lite klumpig, men med ett hjärta av guld. Lindstedt, som själv var med och skrev manuset, ger karaktären en äkthet som gör att man hejar på honom från första stund. Hans scener i boxningsringen är både roliga och hjärtliga, och hans kemi med Lill-Babs är en av filmens stora styrkor. Lindstedt hade vid det här laget redan etablerat sig som en mästare på att balansera humor och värme, något som Svenska Floyd verkligen drar nytta av. 

Svenska Floyd var inte första gången Lill-Babs och Carl-Gustaf Lindstedt jobbade tillsammans. De hade redan mötts på teaterscenen, bland annat i sånglustspelet Fly mig en greve på Nöjeskatten 1958, där även Arne Källerud – som också medverkar i filmen – var med. Trion hade en särskild kemi som gjorde dem till ett dreamteam i både revyer och film. I Svenska Floyd förstärks deras samspel av den lätta, lekfulla tonen i filmen. Det är tydligt att de har roligt tillsammans, och den glädjen smittar av sig på publiken. Filmen blev en av tre långfilmer där de spelade mot varandra, och den anses vara en av de mest populära – inte minst tack vare Lill-Babs insats som Lollo. 

När Svenska Floyd hade premiär den 10 juli 1961 blev den snabbt en publiksuccé. Med en ensemble som även inkluderade namn som Arne Källerud, Nils Asther och Jan Malmsjö, och en handling som blandade humor, romantik och sport, var filmen precis vad den svenska biopubliken längtade efter. Affischen, designad av konstnären Bommelin, lockade med bilder av Lill-Babs och Lindstedt i full action, och idag är originalaffischerna eftertraktade samlarobjekt. Filmen var också ett exempel på hur 60-talets svenska film ofta byggde på stjärnornas popularitet från revyscenen – något som Lill-Babs och Lindstedt verkligen drog nytta av.

Svenska Floyd är inte bara en rolig tidsresa till 60-talets Sverige – den är också ett bevis på Lill-Babs och Carl-Gustaf Lindstedts unika talanger. Lill-Babs, som fortsatte sin karriär i över sex decennier, visade här att hon kunde mer än att sjunga – hon var en naturbegåvning framför kameran. Lindstedt, som senare skulle ta sig an tyngre roller som i Mannen på taket (1976), bevisade att han kunde bära en hel film med sin komiska närvaro. Tillsammans skapade de ett stycke svensk filmhistoria som fortfarande får oss att le. Så nästa gång du vill uppleva lite klassisk svensk humor, sätt på Svenska Floyd och låt dig svepas med av Lollo och Flosses äventyr!